Maior e longinquo reverentia-På avstånd är allt vackert!
Ont bakom ögonen och huvudet. Vet inte om det beror på att jag har sovit så himla dåligt inatt eller om jag fortfarde är lite fyllesjuk. Men jag tror på det första alternativet Eller så är det helt enkelt för att jag tänker alldeles för mycket på helt onödiga saker. Och överarbetar min lilla hjärna på tok för mycket...
Sisst tiden har jag tänkt på utomjordingar! Och ufon. Hur fånigt det än är så skrämmer det mig. Jag drömmde härom natten (kommer dock inte ihåg mycket av det nu) men jag vaknade av ångest och panik och var helt övertygad om att snart händer det. Vi kommer bli invarderade eller uppsugna i en massa stora ufon och bortfugna från våran egen planet och vakna upp någon sans miljontals ljusårbort och inte veta vem man är och vart man är. Och allt känndes så verkligt och påtagligt. Men något annat MÅSTE det ju faktiskt finnas med tanke på att universum är oändligt. Så tror starkt på att vi inte de ända levande livet i det. Och börjar man tänka så så fortsätter det bara med.. Vad finns det mer? Hur ser det ut? Hur fungerar det? Och så får man en massa tokiga bilder i huvudet såatt man inte kan somna. Obehag i hela kroppen av att inte veta. Och av att inte veta vad man själv tror på. Man kan ju inte tro på något som man aldrig fått bevisat? Det skulle ju vara samma sak som att tro på jutomten? Eller?
Neee ta mig en dusch och hoppas på minder skale-bank nu..
Later!
Kommentarer
Trackback
