Hic Et Nunc - Här Och Nu

Brian L. Weiss är en känd psykoterapeut som skrivit böcker om reinkarnation. Jag har läst en (Många Liv Många Mäsare) och blev helt häpen över hur mycket jag trodde på de han skrev och förundrad över varför jag inte tänkt så mycket på det innan. Det är några år sen jag läste boken (skulle dock vilja göra det igen och även hans andra böcker) men många saker har etsat sig fast i minnet. Kanske är det för att boken skänker (till de som jag, är rädda för döden och en ickeexistens) helt nytt hopp och andra tankar. Och känslan av att det bara skulle ta slut när man dör blir mildare. Varför skulle man leva bara ett enda liv, och till vilken nytta. Varför skulle det bara bli svart och man gått igenom lycka, sorg och elände utan att det skulle finnas någon minsta poäng med det? Det är förmig iaf svår att förstå. Och förstå som psykoterapeut eller patient att få vara med om den resan som han berättar om. Ha ha så mycket problem, ångest och mardrömmar som hon har och sen komma till någon som försätter en i hypnos och ber en at börja berätta då allt startade, och sen börja berätta om ett iv för tusentals år sedan. Alla har vi väl varit med om Deja Vu!? Kännslan av att detta har hänt förut. För det mesta är de en svag förnimmelse att ex någon sa exakt de orden till dig för en vecka sen eller att någon gjorde exakt samma gest för en månad sen eller att det här har jag drömt. Men det finns de som har mycket starkare uppevelser än så. Min mammatill exempel, åkte tillsammans med min mormor genom dalarna och paserade ett hus. Och hon fick en Deja Vu känsla som var starkare än någonsin, nästan läskig. Hon kunde ha sagt var det var för färg på tapetena i huset (och haft rätt enligt henne själv) om hon fick chansen. Dock har hon aldrig förr satt sin fot i dalarna förr.

Min förredetta lärare har också varit med om en häftig Deja Vu, som hon delade med sig til mig av. Det var första gången hon var i Italien, tror jag det var. Hon och hennes vänner bilade genom bergen och plötsligt, kunde hon berätta exakt hur den lilla byn som kom runt nästa hörn såg ut. Med en liten kyrka och några hus. De rundade hörnet-ingenting. Och vad känner man då? När man är het säker på att få se något som inte finns där? -Besvikelse! De rundar yterligare ett hörn. Och där, precis som hon hade beskrivit det låg den lilla byn med den lilla kyrkan.

Undra hur man själv skulle reagera om man fick en sådan plötslig och häftig Deja Vu. Tror man skulle bli aningen rädd samtidigt som man skulle bli upprymd och börja fundera en massa (för det gör jag inte redan).

Men jag bara vägrar tro att det ska vara slut och över när man dör. Det är ju bara onödigt! Så nu blir det att beställa hem ett par av Dr Brian L. Weiss böcker så jag kan läsa mer om det här och tänka mer på knepiga saker som vi avv människosläket inte förstår oss på hur mycket vi en vill. Tror att vi tror på de vi vill tror på och på det som ger oss hopp. Våga vägra mörkeret och en icke existens! Hehe...

Men nu blir det til och sova lite och hoppas på att jag inte drömmer något knasigt. Mysiga roliga drömmar till mig tack!

GONATT!